Beteendefallen, 3 § LVU

‍

Ett barn eller en ungdom kan bli föremål för tvångvård enligt LVU om denne utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

‍

Missbruk av beroendeframkallande medel

‍

Med missbruk av beroendeframkallande medel avses att barnet eller den unge använder alkohol, narkotika eller likvärdiga preparat på ett sätt som utgör missbruk. Om missbruket utgör en påtaglig risk måste bedömas utifrån bland annat vilket preparat som används och brukets intensitet.

‍

Brottslig verksamhet

‍

Brottslig verksamhet handlar om sådan brottslighet som visar på en bristande anpassning till samhällslivet. Det kan röra sig om enstaka fall av allvarlig brottslighet eller upprepade fall av annan form av brottslighet.

‍

Det krävs inte att den unge är dömd för brott; även misstankar kan i allvarliga fall vara tillräckliga.

‍

Socialt nedbrytande beteende

‍

Socialt nedbrytande beteende omfattar en mängd olika situationer där den unge, genom sitt eget beteende, avviker från samhällets normer. Det kan handla om att umgås med kriminella eller missbrukare, använda dopningsmedel eller begå upprepade brott

‍

Frivillig vård som utgångspunkt

‍

Tvångsvård enligt LVU ska som utgångspunkt ges på frivillig väg. Det är först om det inte är möjligt, antingen på grund av att samtycke saknas eller att samtycket inte bedöms som tillförlitligt, som tvångsvård blir aktuellt.

‍

Då ska vården upphöra

‍

Vården ska upphöra när den inte längre behövs. Socialnämnden har en skyldighet att var sjätte månad på eget initiativ pröva om vården ska upphöra eller inte.

‍

Vården ska senast upphöra när den unge fyller 21 år

‍

Andra vanliga frågor

‍

Hur ser LVU-processen ut?

När kan du begära offentligt biträde i ett ärende om LVU?

Är du missnöjd med ditt beslut om LVU?

‍

Tillbaka

‍

‍

‍